Jag tĂ€nker ofta pĂ„ de enorma skillnaderna pĂ„ bostadsmarknaden, mellan stad & land, nord & syd. I norra Norrlands inland kunde mina förĂ€ldrar köpa ett stort hus nĂ€r de var tjugonĂ„nting & smĂ„barnsförĂ€ldrar. Vissa av mina kompisar gjorde lika pĂ„ 80-talet. I stan slĂ„ss man om 2:a handskontrakt... đ€·đŒââïž
Ironi Àr svÄrt, sÀrskilt pÄ kultursidorna :) Var det inte ett aprilskÀmt pÄ kultursidan som ocksÄ blev taget pÄ allvar? NÄgot snömos pÄ postmodernistiska, vill jag minnas.
... eller att de har osunda vÀrderingar
Jag tycker att vi börjar med att kartlÀgga regeringens vÀrderingar.
Det har du rÀtt i. Min pappa brukade ge mig en bok av Ärets nobelpristagare i julklapp och det gjorde mig jÀtteglad. UpptÀckte mÄnga författare jag aldrig skulle ha lÀst annars.
Det Àr ovanligt att jag hört talas om, Àn mindre lÀst, den som fÄr nobelpriset i litteratur. Och dÄ jobbar jag ÀndÄ med litteratur. Tror man mÄste vara förlÀggare, akademiledamot eller litteraturprisnörd för att pÄ riktigt sÀga "Àntligen!" varje Är.
Att man Ă€ter med ögonen blir tydligt nĂ€r man rĂ„kat göra lila ris till sin chicken kalai. đ«€
Ăverhuvudtaget obegripligt hur vissa kan vĂ€lja att stĂ„ och kissa, pĂ„ tĂ„g eller annorstĂ€des. Vi vet ju hur det gĂ„r - se bild ovan.
Ja, en tv-serie om hemmafruar fast med feministiska förtecken. Ingen reality show.