Jag tycker att den här idén känns kontraintuitiv. Även om några direktörer tar på sig nattpass på äldreboenden pga marginalnyttan, eller någon lärare blir så sporrad att bli rektor för att man får 5200/mån istället för 5000 jämnt - är de så många att deras arbete leder till +/- noll i statskassan?

Och för den delen - vad talar för att de är fler än de låt säga t ex läkare som till slut bestämmer sig för att gå ner på 80% som konsekvens av att man fått mer pengar i plånboken?