Nog är det väl ändå själva greve Djävulen att Sven Melanders mer än 30 år gamla skämt som Steve med Lloyden fortfarande är aktuellt: ”Hon heter Berit, men vi kallar henne för Beirut eftersom hon är så bombad.”

Jag måste ju erkänna att jag aldrig har behövt ångest.

De där extra fina linnelakanen med handknypplad spets och broderade monogram som ingen vågade använda hamnar ju ofta på loppisarna.

Mårdförsök.

De få som har ett väl fungerande omdöme verkar ha blivit tystare, och gaphalsarna har blivit högljuddare. Idiocracy.

Är det den klassiska ”det är ju så mycket trafik vid skolan på morgonen att jag är tvungen skjutsa mitt barn dit eftersom jag inte vågar låta hen gå/cykla”-trafiken?

Om jag aktivt ska missförstå dig ett ögonblick, så tror jag inte att de kommer att tänka om.

"The law, in its majestic equality, forbids the rich as well as the poor to sleep under bridges, to beg in the streets, and to steal bread."

Ibland tror jag att det bara är risken för att röken från ugnarna skulle kunna driva in över deras idyll som hindrar en del människor från att inleda ett folkmord.